Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Hans Ludvig Forssell, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1500-talets Sverige och utgaf flera nya häften om den
tidens ekonomiska och administrativa förhållanden, han blef
sekreterare i Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande
och bragte nytt lif i dess publikationer, han blef tjänsteman
i riksdagsutskott, han skref i tidningar och erbjöds
redak-törsplats i ett nystiftadt blad. Men han var en försiktig
man och antog ej alla anbud. Han var sekreterare i en
kunglig kommitté för myntfrågans ordnande, ur hvars
förslag guldmyntfot och myntkonvention mellan Nordens
trenne riken utgick. En kort tid var han chef för ett
tryckeri- och förlagsbolag, men kallades 1874 till
sekreterare i Riksbanken. Icke många månader därefter, i maj
1875, inträffade en ministerkris, den så kallade
»Bergsprängningen», då Berg, Bergström, Wennerberg med flera
nedlade sina förtroendeämbeten och konungen åt Louis
de Geer uppdrog att bilda ny ministär.
»Svårast var,» skrifver De Geer i sina ’Minnen’, »att
få en finansminister. Jag ville helst haft Olof Wijk, men
han befanns omöjlig. Äfven andra försök *voro förgäfves.
Slutligen fäste jag mig vid Hans Forssell, som då var en
helt ung man och endast sekreterare i Riksbanken, men
en talangfull och kunnig författare, som väckt allmän
uppmärksamhet och hvars åsikter öfverensstämde med mina,
bland annat om »kompromissen» (af 1873, mellan yrkandet
på grundskatteafskrifning och en förbättrad härordning). . .
Kungen gillade min uppfattning och äfven mitt
äfventyr-liga förslag om Forssell. Själf blef Forssell något
förbluffad, då jag till honom framställde anbudet, men det fattades
honom icke mod, och han antog det efter en dags
betänketid. »
Det visar sig således att det mindre var Forssells Vert
samhet i myntkonferensen, än hans anseende som
skriftställare och i främsta rummet hans mycket beaktade artikel
»Den 2 oktober 1871», som på honom riktat De Geers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
