Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Hans Ludvig Forssell, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men De Geer förklarade sig solidarisk med honom, och
hans kamp för inskränkning af privatbankernas
sedelut-gifningsrätt hade gjort honom populär i Andra kammaren.
S. A. Hedlund yttrade där, att Forssell »var upptagen med
problemet att på en gång hjälpa och stjälpa privatbankerna».
Stormen emot honom för K. M:ts cirkulär till
landshöf-dingarna om bevillningsstadgans rätta tillämpning fick först
den 9 april 1880 sitt hvassa uttryck i Andra kammaren,
men möttes af en förklaring, hvilken påvisade att
cirkuläret hvilade på bevillningsförordningens egen grund, hvilket
bröt udden af anfallet. Dagen därpå höll Forssell i
här-ordningsfrågan inför samma kammare ett föredrag, som
själfva A. P. Danielsson kallade ’storslaget*. »För att få
en gnista att tända sprängsatsen emot grundskattesystemets
fasta klippmur, säger statsrådet, behöfves jämte edert
missnöjes flitiia ett stål, och det hafven I uti viljan att ordna
och stärka vårt försvarsväsen på ny grund». Men det
fanns icke sådant stål i viljan; De Geer afgick och med
honom ingåfvo de öfriga konseljledamöterna sina
afskeds-ansökningar. Grefve Arvid Posse mottog konungens
uppdrag att bilda ny ministär.
De Geer hade emellertid lofvat kungen sin medverkan,
att Posse skulle få behålla så många af De Geers kolleger
som möjligt, »på det han icke skulle nödgas rekrytera allt
för långt till vänster»! Steijern, Lovén, Malmström och
Forssell stannade kvar. Mot de öfriga anmärktes detta
icke som ett fel, men väl mot Forssell, som, sades det,
bort följa sin välgörare och icke hålla sig kvar »vid
makten» under hans politiske motståndares principalat.
Och allmänna opinionen hade den gången säkerligen en
riktigare uppfattning än både De Geer och Forssell. Ty
det dröjde icke många veckor innan ställningen som
»komminister» under Posse som statsminister blef Forssell
outhärdlig, och under sken af principiell meningsskiljaktig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
