Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängligt och fientligt, den omätliga smärtan, och kastades
tillbaka mot en sårad och lidande punkt i hennes inre och
vingades ut igen mot hoppet. Hela hennes väsen skalf,
som en sträng för våldsamma grepp, mellan minnet och
verkligheten och omöjligheten att förlika dem med
hvar-ann och fatta, att det var samma jag som var till i en
brådt förändrad värld.
Den rörelse, som hos henne blott var i det inre och
som sjönk ned i hvila hos den stelt utsträckta mannen,
bröt ut i åtbörder och tal och gråt hos karlar och kvinnor
vid hans fötter. Armar sträcktes maktlöst klagande uppåt,
råd och förslag mötte hvarann, och i de upprörda ljuden
väfde sig sorlet från bäcken i kylig kontrast och, långt
bortifrån, forsens brus.
Dråparen stod ensam för sig på en liten spång längre
ner, mörk emot aftonhimlen, främmande och underlig att
se, som brottet och förvillelsen själfva äro det. Han
stirrade ned i vattnet, där en röd strimma från sårets
blodflöde bredde ut sig i bubblet och flöt vidare undan hans
fötter in i skuggan. Upphetsningen hade lämnat honom;
han tycktes nu frysa och skakade då och då på skuldrorna,
drog sig undan från speglingen af sitt bleka ansikte och
lockades mot den igen. 1 hela denna tafla af häpnad och
förfäran var det han som förstod minst och föreföll mest
beklagansvärd.
Grels, som någon sprungit att hämta, syntes närma
sig på afstånd med sin vanliga fasta gång.
Sonen såg honom komma och vek undan skyggt
och tafatt som ett felande barn. Han drog sig förbi oss
i en båge uppför bäckens lopp, och skymdes mellan de
stengråa alstammarna. De båda männen från
gästgifvar-gården, som förut stått för sig, utan att veta hvar de
skulle göra af sig, följde efter honom. Man såg förströdt
på deras flykt, men glömde dem strax. Hoppet vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
