Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap, följde honom Olof, redan mycket upphetsad af
sprit och prat, några steg därifrån för att förhandla sitt
ärende. Det var en oklanderlig, men häftig man som
tagit sig mycket nära af familjens osämja och de ord och
beskyllningar som förekommit.
Samtalet gällde säkert Olofs önskan om försäljning
af skogen eller timmer därur. Han ville ha svågern på
sin sida till gemensam inverkan på fadern. Hur det nu
gick till, det visste ingen, men där blef en häftig
sammanstötning, och knappast tillräknelig, som han var i sitt rus,
rände Olof Grelson knifven i sin vederdeloman.
Nyheten spred sig fort, och där var fullt af folk på
platsen när jag kom. Man hade icke tänkt på att flytta
den skadade, utan endast burit honom ned till bäcken
strax intill.
Hans trolofvade hade hunnit dit bland de första och
troligen varit med och burit. Hon låg på kna i
vattenkanten med hans hufvud tätt intill sig och tvättade hans
tinningar och panna med sin näsduk i mekaniskt snabba
och omedvetna rörelser. Det var svårt att känna igen
henne från kvällen förut; hennes hy var nu blekare än
någon annans, och ögonen, som stodo spända mot
fästmannens, hade nästan samma blick som hans. Den var
underlig nog, vidgad, som om den velat lämna sitt fäste
i hans förnimmelse och fatta om mera än dödliga ögon
kunna se, stel och liksom frusen under synen i en
klarhet som när som helst kunde bräckas i stycken likt is.
Men ändå var den lugn, och uttrycket kring munnen var
mycket fridfullt, nästan gladt, som det lär vara vanligt vid
förblödningar. Det var ingenting hemskt i att se honom;
ehuru han drabbats så plötsligt och oförberedt af slaget,
tycktes det ha kommit helt naturligt och ingenting ändrat
i hans manliga fasthet.
Hos henne åter stötte blicken emot något ogenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
