Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det. Det var min ondska som gjorde det. Finns där
något hopp?»
Redan dessa korta sekunder hade varit Grels nog att
se in i det nya och mäta dess djup.
»Hopp finns det alltid,» sade han, »men icke som
du menar det, icke här i detta.» Och till svar drog han
sig blott ett steg åt sidan och lämnade utsikten fri.
Den döende samlade sig till ett öfvermäktigt
kraft-prof. Hans ögon glimmade till, som om de ville
återtaga vanligt mänskligt uttryck inför en hvirfvel af minnen
ur det förflutnas dunkel, hans mun förvred sig smärtsamt
och öppnades vid. Det var som om hela hans inre, det
okända ting som kallas själen, i brottning slet i sina band
för att sjunka in i något ännu ökändare och större, något
fruktadt och efterlängtadt.
Dråparen förstod det, men mera tycktes han hvarken
kunna tänka eller känna. En dof och ofruktbar ånger
stod mörk i hans blick. »Om jag icke hade gjort det,»
tycktes han gång på gång våndas, »om, om! Om jag
icke förspillt mitt lifl»
Systerns anlete upprepade samma rörelser som det
kära i hennes famn, tog farväl af samma minnen, stelnade
i samma köld. Ännu en stunds spänning, och hon skulle
ha sjunkit ned bredvid liket i samma död.
Då vidgades hans mun ännu mera, och någonting
bröt fram, osynligt för alla, men för alla lika verkligt.
Liksom en af bäckens bubblor där nedanför brast det med
en aning af ljud och var borta. Och omedelbart, för
ett stilla under slätade ansiktets kämpande linjer ut sig
till ro liksom förr, till mycket större ro än förr, till ett
lugn, som aldrig lifvet har ens i sömnen. Och inför
denna upphöjdt vackra hvila och kylan och det underliga
bruset och förnimmelsen af det flyende och aningen och
minnet bröt gråten fram i allas ögon och rikast och mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
