Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skälfvande händer spett och spade och gick tillbaka till
platsen för källan för att arbeta.
Mannen från fängelset gick nu till honom för att
framföra sitt ärende. Med det förtroendeuppdrag han hade
och sin oklanderliga hållning af ordningens och rättvisans
representant, om också civilklädd, kunde han icke annat
än känna sig som en betydande man i denna krets,
och det syntes också på hela hans figur, rätvinklig och
stel som den var. Han började med ett långt föredrag i
kurial vaktmästarstil, icke just torrare än mera öfverordnad
sådan, att som han presumerade, att det var hans
skydds-lings far etc. och enär man i fängelset hade haft vissa
farhågor etc. och var djupt genomträngd af betydelsen af
en fast och konsekvent vidareuppfostran för den frigifne
på den grund den straffande myndigheten lagt — med
mycket mera dylikt — så . .. Men han hann aldrig med
eftersatsen.
Grels nickade vänligt leende åt honom, och bara med
sin blick bröt han af hans ström af ord. Utan vidare
förklaring satte han spettet i jorden, och medan mannen
förstummad af harm och tvekan drog sig undan ett par
steg, började han sitt arbete.
Det gick med raska, hoppfulla, svingande tag, järnet
klang emot stenarna, och han var yngre och starkare än
nyss, där han stod omgifven af sol och tycktes sjunga i
sitt inre.
De båda syskonen stodo tysta kvar och stirrade in i
hvarandras hvita och förändrade ansikten. De blickade, icke som
man gör det på något verkligt, men liksom mot en
spöksyn, som den kan träda fram för upprörda sinnen, då ett
plötsligt ljusintryck slår den yttre förnimmelsen med
lamhet. Alltför djupa för ord voro deras känslor, stumheten
band deras tungor, nuet var icke till för dem, blott det
förflutnas minnen, lefvande upp igen i kroppslig gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
