Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där var långa år af saknad och bitterhet för henne,
af mörk förstelning för honom, hopplösheten i dagens
tåligt fyllda värf och i fängelsets tomhet. Där var den
döde mellan deras fötter, gärningen som slagit bådas lif;
föilamande kall steg den upp emellan dem i forsens ljud.
Brodern lyfte tveksamt och skyggt sin hand, systern
såg rörelsen, mötte den med blicken, darrade till. Ett
ögonblick stirrade båda på den, som om de sågo fläckarna
af blodet ännu. De voro hvarann lika fjärran som då,
och hade de talat, skulle orden blott ha beseglat en evig
skilsmässa.
Men de tego, handen sjönk tillbaka lika försagdt som
den räckts, och ögonen möttes igen, De lefde sig vidare
in i sina minnen.
Där voro hennes dagar af dröm mot den vissa och
väntande lyckan, där var hans ungdomshopp och
våldsamma åtrå efter verksamhet, makt och lif. Det ryckte
i deras läppar af vemod, de gingo vidare tillbaka. De
sågo hvarann som barn i vänskap och lek och omedvetet
varma känslor, de letade i hvarandras bleka ansikten efter
spåren af det förlorade, som man i ett brunnet pappers
aska spanar efter den skugglika skriften.
Långsamt kom där öfver båda en förvandling, inifrån
kom den med ett sakta ljus som bredde sig lysande i
blicken och trängde ända ut i den blodlösa hyn. Det var
icke längre sitt eget hvar och en såg, och den andra var
icke ett främmande väsen däri. Bryggan var spänd från
själ till själ, undrets stund var kommen. Bror och syster,
sammanförda som daggdroppe mot droppe i minnet af
allt godt de gemensamt känt, förstodo hvarann och glömde
sig själfva, smälte in i samma medlidande med hvarandras
förhärjade lif. Det var icke längre en som förbrutit och
en som lidit skadan, det var samma sorg för båda och
samma hopp som steg därur. Ingen af dem visste, hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
