Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick dagen. Men när det blef kväll, reste sig
Cesare och blef, när han rätade upp sig i hela sin längd
en kämpegestalt, som trots träbenet tycktes i stånd till
hvilket grofarbete som helst, fast han föredrog den
romerska kyrktiggarens beskådande och af inga Marthasorger
oroade lif. Han steg ut på torget, som blifvit blått och
tyst i kvällningen och där dufvorna ostörda nickade till
bland stenarna, plirande med sina röda ögon. Cesare
skakade på sig, som ville han ruska af sig
kyrkostämning-en och den myckna heligheten. Han tog en sned lof
öfver torget ned mot en ej särdeles väl beryktad
grändkrök.
Framför ett gammalt svart inbuktadt hus, som såg
ut som det stod och höll andan, stannade han och
hviss-lade, medan träbenet trummade mot dörrstenen. Efter en
minut hördes steg och röster ur det dofva trapphvalfvet,
och ut ur portgångens mörker störtade två breda, bruna
flickor utan hufvudkläden, med det svarta håret löst
hop-viradt kring kammarna i nacken och ett par brokiga
sidendukar fladdrande öfver axlarna. De kastade sig på en
gång öfver Cesare, kysste honom med en hänryckning,
som icke hade plats för någon inbördes svartsjuka, och
med en af de bruna flickorna på hvar sida, de svarta
knäfvelborrarna i vädret och stolt svept i sin kappa, skred
tiggaren från Santa Maria i Trastevere ner till en af de
glada vinkrogarna vid Tibern.
Domenicos affärd var helt annorlunda. Tåligt måste
han vänta, till dess det behagade portvakten i San
Cosi-matos fattighus att hämta honom, och denne lyfte icke
den lille krymplingen i dragkärran förr än han fått
hälften af Domenicos dagspenning — den andra hälften
tordes han icke taga för sitt huskors’ skuld, som utkräfde
den i ersättning för Domenicos sängplats och mat.
Portvakten var en liten färglös guttaperkagubbe, som tog del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
