Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det politiska lifvet — kvarterets »onorevole»,
riksdagsman, tryckte en gång om året hans hand på ett valmöte
— och i långa invecklade meningar utlät sig om
»korruptionen». Han var för öfrigt fritänkare och passade på
att såra Domenico i dennes heligaste känslor, medan han
drog honom ner för de mörknande gränderna. Men i
portrummet till stiftelsen afvaktade portvaktens rifjärn
deras ankomst. Hennes koppärriga ansikte och vissna
fingrar darrade af snikenhet. Hon undersökte
krymplingen in på bara kroppen för att öfvertyga sig om, att
han icke undanstack några soldi. Det kunde kännas bittert
ibland att så blifva plockad intill skinnet. Men
nödvändigheten hade lärt Domenico tålamodets dygd, och det
fanns dessutom hos detta stora barn, som drömde bort
tiden i basilikans skugga, berusad af dess andakt och
musik, något af den sydländska sångfågelsnatur, som så
många af Italiens heliga ägt och hvilkas fromma hänförelse
utesluter grubbel på det timliga och inskränker lifsbehofven
till det oundgängliga. Domenico hade sin brits att sofva
på och sin soppa att äta. Så kändes det nästan som en
lättnad att blifva fråntagen allt och att utan en omsorg
kunna viljelöst försjunka i sin religiösa häpnad inför
världens under — ett barns glada häpnad inför
marknadsbordet. Vanförheten, som afspärrade honom från lifvets
rörelse, armodet, som förbjöd honom att räkna, gjorde
det honom möjligt att lefva sig själf in i en lefvande
legend, hvilkens bedårade svärmeri aldrig behöfde slockna.
Med ett djurs harmoniska instinkt vaknade och inslumrade
den lille tiggaren lätt om hjärtat, just därför att hvarje
tanke på handling, företag eller vinning var utesluten ur
hans själ.
Gubbhuset, hos hvilkets portvakt Domenico hade sin
tillflykt, låg i det illa kända främlingskvarter, där de första
kristna en gång uppträdt bland grekiska handelsresande,
4. — Svea 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
