Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade placerat Jesusbarnet mot hennes sköte, men hon höll
det med en drottnings tafatthet. De visa jungfrurna voro
redan på benen i sina blå mantlar, och deras lampor lyste
som guld i solen.
Domenico kände sig själf tillhöra kyrkan och det
heliga. Han var Vår Herres krympling, hvilken satt som
dörrvakt på gudshusets tröskel och hvilkens vanförhet
väckte besökarnas goda hjärtelag och bidrog till deras
frälsning. Allmosan var en viktigare välgärning för den,
som gaf, än för den som erhöll den, och med hjärtat
fylldt af sin tillvaros uppgift begynte den lille tiggaren sin
dag. Hans kamrat Cesare anlände först senare — hvit
om nosen och rödögd. Han kastade sig ner på Claudia
Rutilias grafsten, strålande som en segrare och berättade
med stort välbehag, medan mustascherna allt mer vredos
upp mot skyn, och träbenet med små trumslag strök under
det intressantaste, sin natts äfventyr. Domenico lyssnade
med en blandning af from fasa och spänning. Cesare
var en lefvande följetong, full af knifstyng, kvinnor
och vin. Sucka kunde man med skäl öfver ett så
bottenlöst fördärf, men icke låta bli att fängslas af hans historier.
Domenicos tröst var att ju större syndare, dess högre fröjd
bland änglarna öfver omvändelsen. Maria i Trastevere
skulle icke låta sin tempeltiggare förgås. När bägaren
var tömd till dräggen, skulle hon slå den ur hans hand
och Cesare varda den bortfärdiga röfvaren. Därför kunde
Domenico utan för stor bedröfvelse åhöra sin kamrats
ständigt ökade syndaregister.
På detta vis hade åren kunnat komma och gå
för de båda tiggarna till ömsesidig belåtenhet. Dock så
var icke meningen. En tredje man skulle bringa
förvecklingar. Det var Melkisedek, antikvitetshandlaren midt
emot kyrkan. Melkisedek var en liten jude kring
femtioåren, men som såg mycket äldre, ja, oändligt gammal ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
