Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdens skräck. Dikt af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Smeden är velig», så sägs det i bygden,
»såsom man brygger, man njuter af brygden.»
Lärkan, som slumrar på tufvan still,
vaknar vid slagen och kvittrar en drill.
Smeden var vild, han höll bygden i fruktan,
vådlig, då vreda sinnet rann på.
Kitsliga drängarna skydde hans tuktan:
ensam han skulle om flickorna rå!
Var han till marknads, då bjöd han och slogs han,
dödsfull till finkan mödosamt drogs han.
Efteråt blef hans stillsamhet stor
hemma hos sjuklig och åldrande mor.
Smeden var hård, hvad än honom hände,
blinkade aldrig för blixtrande knif.
Huggen igen, ej smärta han kände:
rädd var han ej om sitt trotsiga lif.
Bygdens vildaste hingst han skodde,
honom allen man den anförtrodde.
Skuldran han satte mot skinande länd,
djuret stod still med hvar muskel spänd.
Smeden var god och var vänsäll där hemma.
Rätt gaf han mor, när i bädden hon låg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
