Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdens skräck. Dikt af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad honom undfly ogärningar slemma,
Ömsint han då på den bedjande såg,
täcket han svepte ömt om den sjuka,
fylld han höll hennes vattenkruka,
gladdes, då blomstren i fönsterkarm
höllo den gamla i ögonen varm.
Kom så en afton han hem från det vilda
gillet, där dryck och där hugg han bjöd.
Intet god kväll han hörde. Den milda
modern låg där i bädden död.
Stugan var stum. Om sitt hufvud tog han,
knutna näfven mot bröstet slog han,
ville ifrån sig rifva sitt rus,
ville i töckniga hjärnan ha ljus.
Dunkelt i stjärnornas bleka glitter
skönjde han moderns anletes drag:
icke var minen kring läpparna bitter —
såg han ej kring dem en ljusning svag?
Hvadan kom den? Var det väl annat:
bönen för sonen på läpparna stannat.
Töcknet hans lidande hjärna förlät:
fruktade smeden i skymningen grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
