Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde. Berättelse af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blinde.
IJvar morgon vid niotiden kom man och ställde honom
** mot ett plank, under den enda lykta som fanns på
gatan.
Gatan var en grändbit som mynnade ut i en af de
nybyggda malmarna. Den var alldeles bortglömd af
försynen och stadsregleringen, sned och gropig och med bara
en trottoar. Men på denna trottoar gick en ström af folk,
och därför stod den blinde här. Bakom sig hade han det
nyssnämnda planket, som var fullklistradt med annonser
om realisationer, hallelujamöten och medel mot ohyra,
och bakom planket låg ett barnhem i en trädgård. På
försommaren när häggen blommade hängde grenarna ut
på gatan, som massor af hvitt lödder. Och innanför lekte
barnen.
Det var ena sidan af gatan; den andra hade tre, fyra
hus på behörigt afstånd från hvarandra. Mellan två af
dem var inkörsvägen till en smedja, och här bodde den
stora svarta hunden med de gröna ögonen, som såg ut
som fan själf. Han lefde bland sot och gnistor, och när
det blef tyst om kvällen i smedjan började han alltid tjuta.
Midt för den plats där den blinde stod låg ett litet hus,
som vände gafveln utåt och hvars lappade tegeltak nästan
nådde till marken. Det såg ut som om det sjunkit i
jorden af ålder och grämelse. I det enda fönstret stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
