- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1903 /
103

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Gossen. En äktenskapshistoria från Birma af Jane Gternandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det blef ingen ände på undran och frågor. Ett
sådant beslut var det vanligaste i världen hos en man på
fyrtio år, men när det kom från en ungdom på ett par
och tjugu var det en löjlighet.

»Skall du heta gamla gosse, du?» sporde hans
kamrater, och då han såg upp och nickade till svar, förstodo
de att det var allvar, detta, intet skämt. Han hade fått
ett förfärligt uttryck i sin blick. Man skulle kunna tro
att han ville förinta folk, när han tittade på dem, och
många beklagade hans lilla fru. Inte var det väl roligt
att vara gift med en sådan buffel. Gyllene gossen hade
varit så rar. — Det fanns ingen annan förklaring än att
han råkat ut för något trolltyg.

Folk talade om saken på basaren, och fru Hvits hela
familj var utom sig af oro. »Du skulle rådfråga någon
klok gumma,» sade modern. »Jag känner en, som kan
ge dig pulver af en tiggarskål, som gick i bitar i samma
stund hennes son blef munk. Det är det kraftigaste
medel som finns mot häxeri. Din man är förhäxad, min
dotter.»

Dottern sade ingenting, hon satt bara och plockade
på sina grönsaker. »Är det så, så är det jag som
förhäxat honom,» tänkte hon. »Det är allt det där pratet
om Pe Veh och hans kål. Jag önskar den kålen dit
pepparn växer.»

Nu kunde hon själf bära de friskaste, grannaste små
rädisor till basaren om kvällarna, men hon var så led vid
dem att hon kunde kastat dem långt in i jungeln, och
inte brydde hon sig om hur mycket koppar och silfver
hon hade med sig hem. Det var riktigt ohyggligt att
tänka på de ögon Gamla gossen kunde sätta i henne, när
han frågade: »Nå, hur har det gått i dag?» Hon fick
göra reda för hvar anna, och de sade att kineser voro
gnidiga, men om en birman slår sig på att fästa vikt vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free