Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnér började grafsången öfver en broder:
Af tvenne bröder en är öfrig blott;
de bägge äldsta redan brunnit neder,
i förtid släckta.
Dessa uppgifter strida mot hvarann: släcker man ett
ljus i förtid, så brinner det naturligtvis inte ned, och
tvärtom. Redaktör Vilhelm Lundström skrifver i en
strö-skrift på ena sidan om »medaljens rätsida», på den andra
om »medaljens frånsida» och på den tredje: »medaljens
andra frånsida är den ...»
Icke så sällan äro grodorna förorsakade af slarf; en
smula stilvård skulle lätt ha aflägsnat hela hopar af dem.
När Wirsén skrifver i sin vackra dikt »Rosenkarnavai»:
Hvar nekad kyss, min sköna,
skall lagens näpst få röna,
så ligger ju den ändring nära till hands, hvarigenom den
sköna och inte den aldrig gifna kyssen fått uppbära straffet.
Eller när Schiick i sin svenska litteraturhistoria upplyser
om att »Israel Holmström föddes i Stockholm 1660—65»,.
hvarvid den reflekterande läsaren förfasad torde utbrista:
stackars moder! I hans Värdslitteraturhistoria uppges det
på tal om Sappho att »redan den omständigheten att en
kvinna var författarinna, syntes dem (athenarna) löjlig» —
men hade det inte varit löjligare, om en karl varit det?
Och nog har man anledning att betvifla Levertins uppgift
om folket i Nifelhem, att
hvassare blott som en slipad knif
viljan varder med åren
ty hvarför skulle knifvar slipas om, ifall de ständigt bara
blefve allt hvassare och hvassare?
Rent af abnorm förefaller C. F. Dahlgrens i
nedanstående rader omnämnda kyss:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
