Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver Strindberg om hvad som svarades i roparen på en
ångbåt.
För att en symbol skall vara verksam, göra intryck,
måste den vara riktig. Denna enkla sats är tyvärr inte
så insedd och så följd, som önskligt vore. Visserligen
torde ingen falla på den idén att skrifva: röd som ett
grässtrå eller dylika omeningar, men det är endast därför
att dessa uttryck äro så korta, att orimligheten genast
springer i ögonen. Bara det blir litet längre afstånd
mellan beståndsdelarna i frasen, uppträda symboler af lika
svag tillvarorätt som grässtråt för att åskådliggöra rödhet.
Eller hvad skall man säga om Nyboms skildring af en sol
i dess nedgång:
Dagens stolta sol i eldröd mantel,
en negerkonung lik, går ned från tronen,
som blir riktigt endast under förutsättning af en
solförmörkelse. I sitt skaldebref till Onkel Adam — som är
synnerligen rikt på blind- och omeningar — liknade
To-pelius den gamla onkeln vid en tall under följande
omständigheter:
På bergets branter, rotad i sin klyfta
stod här en kärnfast, reslig gammal tall;
en mossklädd veteran på klippans vall,
i alla skiften pröfvad, sågs han lyfta
gevär på axel än mot hafvets svall.
Hvarvid spörjes: hur gör tallen, när den gör på axel
gevär? Och hur kan detta innebära hot eller försvar mot
hafvets svall?
K. R. Malmström målar andakten vid ett
kyrkobesök med orden:
Smältande i toners väljud
böjs hvart knä .. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
