Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en prins, som står i begrepp att fästa sig en brud.
Och det var icke blott prinsen, som såg hvad de sade.
Det fanns icke en i hela salen som icke såg det. Och
nu visste man, hvarför hon icke velat lyfta sin slöja.
Men det var heller icke en som log. Och det
var så tyst under det höga loftet att man skulle kunnat
höra en näsduk falla.
»Nu får jag väl gå,» sade den lilla jungfrun.
»Kom, min far.»
Och hon tog riddar Huberts hand och de gingo
långsamt fram genom den vikande folkmassan, från
hvilken då och då stego ljud liksom af ett lågt hviskande
eller kväfda snyftningar.
Men innan de hunnit ut, ropade en röst öfver de
sammanpackade hufvudena:
»Stäng dörrarna därnere!»
Det var prinsen som ropat och dörrvaktarna
utförde skyndsamt hans befallning. Men själf kastade
han sig på knä framför konungens tron.
»Min kung, min far,» sade han, »skola vi låta
drottningen gå?»
»Drottningen?» frågade kungen.
»Ja, drottningen. Eller är hon icke en drottning
bland kvinnor? För mig kommer det åtminstone icke
att finnas någon annan.»
Konungen blickade ut öfver de församlade.
»Säga ni också, att hon är er drottning,»
frågade han.
Då brast det ut ett brusande »ja» från alla håll
af salen, från hög och låg, från gammal och ung.
Och det var ett dån och en klang, så att det sjöng i
de tjocka slottsmurarna.
»Nå, eftersom ni också säga det, så är det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
