Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolf sonetter af Ida Granqvist. Med 12 porträtt - Anna Maria Lenngren - Frans Mikael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGREN.
En rad utaf de täckaste idyller
hon strör ikring sig, slösar oskuldsdager.
En landtlig glädje fram emot oss drager,
vid nyckelharpans surr den allt förgyller.
Hon växlar färg. Hon våra väggar fyller
med skiftande porträtter, dem hon tager
ur sina dolda gömmors rika lager.
För njugghet ej skaldinnan man beskyller.
Hon skämtar gärna litet, ler och gycklar,
hon skrattar smått i mjugg åt hela världen,
åt kärlek och åt dårskap, lärd och fjolla;
men dröjer helst vid prästmors blanka nycklar,
vid lyckoskimret från den egna härden.
Vi därför hjärtligt kär den goda hålla.
FRANS MIKAEL FRANZÉN.
En skänk från Aura till Svea är han,
en af det finska landets bästa skänker.
En barnslig fromhet ur hans öga blänker
och renhetsdraget på sin panna bär han.
En stilla, ljuflig ro och frid beskär han
och kärlek är lyriken som han tänker.
I hemmets ljus och helgd han sig försänker
och ingen yttre ståt och glans begär han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
