Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolf sonetter af Ida Granqvist. Med 12 porträtt - Frans Mikael Franzén - Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin lyra han med hvita sippor sirar,
han älskar vårens glädje, vårens ljusning
och bäckens sorl och skogens tysta susning.
At Selma och åt Fanny gladt han virar
en krans af milda, fagra, skära sånger.
De fröjdat dem och oss mång’ tusen gånger.
JOHAN OLOF WALLIN.
Hans namn liksom en klockton örat hinner
och det blir helg för tanke och för sinne,
där vaknar upp ett ljust, ett vackert minne
man vägen till sin längtans himmel finner.
En stjärna klart ur ve och dunkel brinner
och korset blänker ifrån tempeltinne,
de djupa orgor brusa klart därinne
i helgedomen. Dagens äflan svinner.
Förnims där ej liksom ett sus af vingar?
Se, blomman skälfver sakta på sin stängel.
Ett bud om frost och natt det suset bringar.
Var tröst likväl, ty »grafven allt förliker,»
en ljuflig hvila skänker Dödens ängel,
»för frid, som varar, jordens oro viker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
