Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den lyckliga campagnan. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Scafati var en fattig stad, utvisade dess kyrka,
men att ett samhälle några svenska mil söder om Italiens
största stad kunde vara så ytterligt fattigt visste jag ej,
förrän jag sett kyrkobesökarna. Till ett antal af säkert
två hundra, sutto dessa i de nötta bänkarna eller på
halmstolarna. Gamla kvinnor och gubbar eller barn voro de
allesammans, och hvart man såg, mötte endast sura ögon,
förtorkade drag och krökta ryggar. Det hela var
närmast att likna vid en samling människor, bland hvilka
flertalet funnit det så trivialt att lefva, att de slutat därmed
för länge sedan och endast vegeterade vidare utan
förhoppningar eller intressen.
Undantagen från denna eländets smutsgråa eftertrupp
utgjorde tvenne karabiniärer och medlemmarna af stadens
musikkår i sina trasgranna men urblekta uniformer samt
de tre prästerna, som mekaniskt bugade och böjde knä
framför altaret.
Midt på golfvet höjde sig en svartklädd katafalk, vid
hvars fyra hörn långa vaxljus brunno, och framför den
sutto ett halft dussin sorgklädda kvinnor jämte ett par
äldre män; det var således en begrafning, som firades..
Jag hade trädt in i kyrkan just då de sörjande skulle
mottaga nattvarden, och såg kyrkoherden i sin hvita kjortel
med den svarta mässhaken öfver, göra det föreskrifna
an-antalet korstecken, innan han visade kalken för sin
församling. En annan af de officierande prästerna gaf signal
med den gälla klockringning, som ständigt verkar så
störande under hvarje gudstjänst i södern; begrafningsgästerna
gingo fram och knäföllo vid altarskranket för att mottaga
hostian. Det fanns ingenting egendomligt i det hela, intet
som särskildt fängslade uppmärksamheten om icke den
loja intresselöshet, hvarmed allt gjordes. Och sedan
denna del af ceremonien försiggått, vände de sörjande åter
till sina platser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
