Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den lyckliga campagnan. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla orgeln hostade och pustade en stund,
så hittade den ändtligen rätta tonen, och när förspelet
slutat, stämde »il cantores» spruckna bas från sin
undangömda plats upp en psalm. Några gubbröster föllo
tvekande in, togo miste, blefvo efter och tröttnade, medan
sångaren på läktaren oförtrutet sjöng sin strof, tills »il
curato» svarade honom. Så växlade han och »il cantore»
några repliker och deras brist på förmåga att taga en ton,
uppvägdes endast af den lugna likgiltighet, hvarmed de icke
sjöngo sina noter utan aflevererade dem — sak samma på
hvad sätt blott det skedde i någorlunda rätt tid. Och
uppe under taket fortsatte orgeln obekymrad om,
huruvida de hunno med eller ej.
Åhörarna höllo sig stilla, till och med barnens
trätofflor hade upphört att smälla mot golfstenarna, men nere
vid dörren kommo och gingo åhörarna som i en butik.
Solskenet strömmade i breda floder in genom de små fönstren
vid taket och i dess milda glans blef madonnans ansikte
än mer nedstämdt, medan den helige Josef blygsamt gömde
sin urblekta kostym och sina söndriga gipsfötter i skuggans
skyddande halfdunkel.
»II curato» bytte mässhake, han och hans två
medhjälpare bugade och gjorde slappt knäna böj på de därför
bestämda ställena, och gudstjänsten gled långsamt vidare
och vidare. Vaggad af de hesa ackorden från orgeln, hvars
hjälplösa oförmåga liksom höljde en slöja af brutna, osköna
toner öfver den lika hjälplöst efterblifna församlingen, stod
jag lutad mot en pelare och beskådade de omgifvande
människoruinerna i sina trots allt pittoreska lumpor. Dessa
män och kvinnor liknade precis sin stad, ingen bland dem
hade något att visa annat än sin fattigdom och sin smuts.
Och då jag ej någonstädes lyckades upptäcka ett enda
särskildt tilldragande ansikte, iakttog jag mina närmaste
grannar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
