- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1903 /
222

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Droppen. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag har suttit uppe om nätterna och vakat som
en mor vid sin döda älsklings kista — fast jag intet,
intet ägt att vaka öfver. Jag har gått fram och åter —
fram och åter i mitt rum om dagarna och tyckt, att jag
burit i min famn en liten mjuk, varm varelse, en som var
min, min egen, men som jag måste hålla i mina armar,
för att han ej skulle ryckas ifrån mig.

Och så har jag vaknat ur denna underliga villa och
ropat högt i förtviflan: »Nej, nej, det är hans son, men
inte din — inte din!»

Här om dagen var jag borta på en bjudning.
Föräldrarna ville jag skulle gå, pappa tyckte, att jag lät trött,
och mamma, att jag såg klen ut. Och när jag kom till
mina bekanta undrade de om någon ny motgång drabbat
min familj.

»Nej, ingenting!»

»Och inga ledsamma underrättelser från syskonen?»

»Nej, tvärtom — Ada har fått en liten gosse; de äro
så glada!»

Och de gratulerade mig till att ha blifvit moster för
fjärde gången, och så sade någon:

»Nå, Wåges har ju också fått en liten pys; det lär
vara ett förtjusande vackert barn, och de äro alldeles
öfver-lyckliga både han och hon.»

Det var inte mera. Ingen sade något vidare. Vet du,
hvad sädan grannlaga tystnad vill säga, Helena? En liten
snäll kaptensfru såg deltagande på mig, två andra tittade

på sned, och jag–-jag började gråta så, som jag

aldrig minns jag gråtit förr, och jag kunde ej hejda
tårarna; jag tyckte, att jag måste ha rättighet åtminstone
till dem.

En klappade mig på ryggen och frågade, om jag blifvit
sjuk. En annan bjöd mig vatten.

Jag blef föremål för all den oförstående vänlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free