Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Droppen. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast kvinnor kunna ge en kvinna; jag blef förödmjukad
så som små själar ofrivilligt förödmjuka, och jag är viss
om, att det fanns en del, som sedan skrattade ut mig. —
Hvarför skulle de ej det? Jag var naturligtvis löjlig i
fleras ögon.
Och jag gick, gick som en ensam kvinna, hvilken
bär sin döda längtan att bégrafvas i fred, om också ej i
vigd jord.
När jag kom hem, satte jag mig vid fönstret och såg
ut i den ljusa vårkvällen. En majkväll, du, med stilla
solnedgång efter en regnig dag. Utanför mitt fönster har
jag ett gammalt träd, som tycks ha mera brådtom än alla
de andra träden i vår trädgård att få på sin gröna dräkt.
Jag har alltid tänkt så mycket, när jag sett de fylliga
bladknopparna brista och löfvet skjuta upp likt en liten grön
larv och så efter en solskensdag sträcka ut sig och bli ett
välväxt bladbarn, fullt af lifslust och växtkraft.
Nu satt jag där och blygdes för mig själf öfver att
jag ej kunnat behärska det brusande heta blodet. Ja, jag
blygdes nästan öfver mitt stackars otillåtna modershjärta,
hvilket skulle slå i längtan år efter år, år efter år som en
våg mot en hård klippa.
Hvarför skulle jag blotta mig för främlingar, hvarför?
Jag stirrade ut på mitt nylöfvade träd, där regnet blänkte
som glaspärlor eller — kanske tårar, ty det fanns ett
skälfvande lif i alla dessa droppar, de fyllde bladens
hålk-ning som en liten sjö inom gröna stränder, men nådde
de ut till brädden, föllo de klara och tunga ned på marken.
Som barn hade jag också suttit där vid fönstret, och
när jag sett daggen falla, läst en liten vers, bara två
rader:
»Små, små droppar vatten, små, små korn af sand
bilda hela hafvet och det vida land.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
