Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Frans Petersson Beijer, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
restupplag från många andra firmor, så att hans stora
bokmagasin icke länsades af de dagliga försändelserna till
auktionsorterna. Henrik Klemming, bokhandlaren, kallade
sig stolt »Beijers magasinskarl» och arbetade under många
år med urval och afsändande från det stora magasinet.
En till Amerika försänd betydande boksamling försågs med
intyg af A. E. Nordenskiöld och H. Wieselgren att urvalet
var godt. Firman Lindh, som ägde pappersbruket
Lindbacka, tyckte visst att papper
icke hade värde, ty dess förlag
utgick sedvanligen i
oproportionerligt stora upplagor, hvilka
icke kunde tänkas gå åt på
marknadsresor och i bokhandeln.
Kolportage var föga utveckladt
— annat än af J. P. Lundström
i Jönköping genom hans
visgubbar, senare af »Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen» och någon
tid vid medlet af förra
århundradet af P. A. Huldberg. Beijer
tog i stället sin tillflykt till
bokauktionerna, och de summor,
dessa årligen inbragte hans affär, Frans Petersson Beijer.
voro ganska respektabla, trots
transportkostnader och provisioner, hvilka senare
ingalunda voro snålt tillmätta. I stället för — makulatur,
vordo sålunda de gamla restupplagorna i hans hand en
bokskatt för svenska folket; och det är ganska visst, att hågen
för böckers förvärfvande åt hemmet genom dessa auktioner
utvecklades, den ordinarie bokhandeln till fromma.
Men det såg i början icke »den ordinarie bokhandeln»,
utan polemiserade i pressens spalter mot Beijers nyheter,
påstående, att han öfversvämmade svenska allmänheten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
