Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Frans Petersson Beijer, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dålig lektyr. Beijer hade lätt att försvara sin vara mot
beskyllningen: hans auktionskataloger uppburos af Sveriges
bästa författarenamn från äldre årtionden, och var böckernas
papper än rätt groft, var det dock redbar lump, icke träslip,
som den moderna litteraturen rätt ofta fått nöja sig med.
Snart tystnade oppositionen och auktionerna fortgingo.
Samtidigt hade Beijer utvecklat egen förlagsverksamhet
och därvid visat betydande affärsgeni. När han fått
förlaget af Nordenskiölds Vegaresa, gällde det att, trots
obefintligheten af internationell litterär äganderätt, skydda
förlaget. Den tyska öfversättningen, som utkom samtidigt
med svenska originalet, fick härvid gälla som original, och
till alla firmor, hvilka kunde antagas benägna att utge
öfver-sättningar, sände Beijer cirkulär, inbjudande dem att mot
en tiondedel af kostnaden för originalillustrationerna erhålla
klichéer af dessa, ett pris för hvilket de icke kunde
eftergöras. Tretton tiondedelar fick förläggaren beställda, om
än icke betalda, men i alla händelser var idén fruktbärande.
Och trots bristen på internationell litterär äganderätt för
svensk författare och förläggare, skördade Adolf Nordenskiöld
hundratusen kronor för sin Vega-bok och förläggaren minst
fjärdedelen af denna summa.
Beijer var hjälpsamheten personifierad. Han var
hjälpsam äfven i stort, när hans affärsgeni anlitades för redande
af trasslig härfva, för upparbetande af en nedåtgående stor
affär. Men här gick det honom, som Vetenskapsakademien
säger på medaljen öfver elefantjägaren Wahlberg: »Nomen
dedit et mortem». Affärsgeniet och storslagenheten i
affärs-blick gaf Beijer både rykte — och död. Ty hans
storslagenhet gick längre, än hans framgång. Bokaffären blef
honom alldeles för obetydlig, affärerna i värdepapper,
järnvägsaktier och dylikt lockade med utsikt till millioner, och
en tid såg framgången ut som verklig. Åtminstone för
honom själf. Men — »två skola mala på en kvarn, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
