Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Gustaf Nyblæus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande förslag genom tidningsuppsatser och broschyrer: »och
lyckligt hade det varit,» skrifver han 1893-, »om något af
dem blifvit antaget » Nyblaeus skilde nämligen skarpt på
beväringsplikt och värn plikts armé. Den förra ansåg han
endast gå till rekrytbildning, den senare utsträckte
medborgarplikten alldeles för långt. En stamtrupp af
yrkessoldater borde finnas för rekrytbildningens utveckling i
händelse af behof och fälthärens försättande på krigsfot.
1872 förfäktade Nyblaeus dessa åsikter i artiklar »Om
allmänna värneplikten» i »Aftonbladet». Frågan stod på
dagordningen, och när en röst vid riksdagsmannamötet å börsen
samma års höst ropade Nyblaeus’ namn, mötte det ingen
invändning. Nyblaeus vardt mötets kandidat och valdes,
för honom själf helt oförväntadt, till riksdagsman.
1873-års »kompromiss» hade i Nyblaeus en
motståndare, emedan därigenom tillerkändes riksdagen »moralisk
rätt att ackordera om uppfyllandet af plikter att försvara
fäderneslandet, den första af alla medborgerliga plikter».
Kom så 1875 Kungl. Maj:ts, af generalstaben utarbetade
förslag, hvilket uteslutande hvilade på värnplikten. Det
stöddes icke af enig konselj — och hela konseljen afgick
dagen innan diskussionen om förslaget i Andra kammaren
begynte. Under diskussionens fortgång såg det en stund ut,
som vore landtmannapartiet stadt i upplösning. Carl
Ifvars-son förlorade ett ögonblick sitt vanliga lugn. Nyblaeus kunde
icke biträda ett förslag utan stamtrupp och underrättade
därom såväl en konseljledamot, som en medlem af särskilda
utskottet. Till sin egen ledning under blifvande debatter
hade han uppsatt en promemoria, hvilken han visade både
för kamraten i kammaren, Toll, och för medlemmen i Första
kammaren, Henning Hamilton. »Det där kan gå, det,»
sade Hamilton. Det yrkade 90 dagars öfningstid för
värnpliktige, jämte nödiga repetitionsöfningar, stamtrupp af
tillräcklig styrka, ställd i samband med värnplikten, »så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
