Svea folkkalender / 1904 / 11 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SILFVERGRUFVAN

af SELMA LAGERLÖF.

Kung Gustaf den tredje var ute på en resa genom
Dalarna. Brådtom hade han, och hela vägen ville
han åka som i sken. Och då det gick med sådan
fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt
vägen, och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack
kungen ut hufvudet genom vagnsfönstret och ropade
till kusken: »Hvarför låter han det inte gå undan?
Tror han, att han kör för äggskal?»

Då det skulle köras i så rasande fart på dåliga
landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om
seltyg och vagnar kunnat hålla. Det kunde de inte
heller, utan vid foten af en brant backe, bröts
fimmer-stången af, och där satt kungen. Kungens kavaljerer
sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta
gjorde inte skadan mindre. Det var ingen möjlighet,
att kungen kunde fortsätta resan, förrän vagnen blifvit
lagad.

Då hofherrarna sågo sig om för att finna ut
något, som de kunde låta kungen roa sig med, medan
han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur
en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen. De
föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en af
de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram
till kyrkan. Söndag var det, och kungen kunde ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>