- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
12

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess
att den stora kungavagnen blefve färdig.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot
kyrkan. Förut hade kungen åkt långa timmar mellan
mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med
tämligen stora åkrar och byar, och Dalälfven glidande
fram ljus och präktig mellan väldiga massor af
albuskar.

Men kungen hade otur så till vida, som att
klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick,
som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket
började vandra ut ur kyrkan. Men då människorna
kommo gående förbi honom, blef konungen stående
med den ena foten i vagnen och den andra på
fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara
betraktade dem. Det var det grannaste folk kungen någonsin
hade sett. Karlarna voro allesammans öfver vanlig
manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och
kvinnorna kommo gående så ståtliga och värdiga, att kungen
tyckte, att de voro passande att bo i de finaste slott.

Hela dagen förut hade kungen ängslats öfver den
ödsliga trakten, som han passerade, och han hade
sagt till sina kavaljerer gång på gång: »Nu åker jag
visst fram genom den allra fattigaste delen af mitt
rike». Men då han nu såg folket, som var påklädt
den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka
på dess fattigdom. I stället blef han varm om hjärtat
och sade till sig själf: »Kungen af Sverige är ej så illa
ställd, som hans fiender tro. Så länge som mina
undersåter se ut på detta sätt, skall jag nog vara i
stånd att försvara både min tron och mitt land.»

Han befallde hofherrarna, att de skulle kungöra
för folket, att den främmande, som stod midt ibland
dem, var deras kung, och att de skulle samlas
omkring honom, så att han finge tala till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free