Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen förstod, att något bättre besked stod ej
att få då genast, utan han tyckte, att det var klokast
att följa bondens råd.
Då han kom in i sakristian, fanns ingen där
utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han
var lång och grof med stora händer, hvilka voro nötta
af hårdt arbete, och han bar hvarken krage eller
kappa, utan skinnbyxor och lång hvit fårskinnspäls,
som alla de andra karlarna.
Han steg upp och bugade sig för kungen, då
denne kom in.
»Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne,»
sade kungen.
Den andre blef en smula röd i ansiktet. Han
tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var
han, som var komminister där i socknen, då han såg,
att kungen tog honom för en bonde.
»Ja, prästen brukar vara härinne vid det här
laget,» sade han.
Kungen slog sig ned i en stor högkarmad länstol,
som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än
i dag och är sig alldeles lik med undantag af att
församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona
på ryggstödet.
»Har ni en bra präst i den här socknensporde
kungen. Han ville försöka att visa sig intresserad af
hur bönderna hade det.
Då kungen frågade honom på detta sätt, tyckte
komministern, att han omöjligt kunde säga hvem han
var. Det är bättre, att kungen får behålla sin tro att
jag bara är en bonde, tänkte han, och svarade, att
prästen var bra nog. Han predikade ett rent och
och klart Guds ord, och han försökte att lefva, som
han lärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
