Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen t}^ckte, att detta var ett godt beröm, men
han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss
tvekan i tonen.
»Det låter som skulle han ändå inte vara riktigt
nöjd med prästen,» sade han.
»Han är nog en smula själfrådig,» sade
komministern. Han tänkte, att om det sedan skulle hända
sig, att kungen finge veta hvem han vore, så skulle
han ej tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm
öfver sig själf, därför ville han också komma fram
med en smula klander. »Det finns nog de, som säga
om prästen,» fortfor han, »att han vill vara ensam om
att råda och regera i den här socknen.»
»Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa
sätt,» sade kungen. Han tyckte inte om, att den där
bonden klagade på den, som var satt öfver honom.
»Jag tycker, att det ser ut som om här skulle råda
god sed och gammaldags enkelhet.»
»Folket är nog bra,» sade komministern, »men
det lefver också långt bort i afskildhet och fattigdom.
Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra,
om denna världens frestelser kommo dem närmare.»
»Nå det är det då väl ingen fara för att de skola
göra,» sade kungen och ryckte på axlarna. Han t}rckte,
att han hade råkat ut för en, som gjorde sig onödiga
bekymmer.
Kungen sade nu intet vidare, utan började trumma
på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat
tillräckligt många nådiga ord med den där bonden
och började undra när de andra skulle bli färdiga att
ge honom svar.
De där bönderna äro ej mycket ifriga att komma
sin kung till hjälp, tänkte han. Om jag bara hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
