- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
26

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blef nu
det, som prästen ständigt hörde talas om.

Men en mängd folk gjorde intet annat än gingo
omkring i skogen och sökte efter grufvan, och prästen
märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo
sig människor efter honom för att spionera 0111 han
begaf sig till silfverberget och stjäla hemligheten från
honom.

Då sakerna stodo så, kallade prästen samman
bönderna till stämma.

Det första han sade till dem var detta, att han
påminde dem om alla de olyckor, som den där
upptäckten af silfverberget hade dragit öfver dem, och
han frågade dem, om de ville låta sig fördärfvas eller
om de ville rädda sig själfva. Därpå sade han dem,
att de skulle ej vänta af honom, som var deras präst,
att han skulle bidraga till deras undergång, utan nu
hade han beslutit att för ingen människa förråda hvar
silfverberget fanns, och aldrig ville han själf hämta
rikedom därur. Och så frågade han bönderna hur de
framgent ville ha det. Om de ville fortsätta att söka
efter grufvan och vänta på rikedom, då ville han draga
så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände
kunde nå honom. Men om de ville öfverge att tänka
på silfvergrufvan och blifva som förr, då ville han
stanna ibland dem. ’Men hur ni än välja, sade prästen
så kom detta ihåg, att af mig får ingen någonsin veta
något om silfverberget.»

»Nå,» sade kungen, »hur valde bönderna?»

»De gjorde, som prästen ville,» sade komministern.
»De t}rckte, att detta var en mans tal och lofvade, att
ej mera tänka på silfverberget. De förstodo, att prästen
menade väl med dem, då han ville förbli fattig för
deras skull. Och de fattade stor tillit till honom. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free