Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gåfvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och
dölja grufvan väl med ris och sten, så att ingen skulle
kunna finna den, ej de och deras efterkommande.»
»Och sedan har prästen lefvat här lika fattig som
de andra.»
»Ja,» svarade komministern, »han har lefvat här
lika fattig som de andra.»
»Han har dock gift sig och byggt sig en ny
prästgård,» sade kungen.
»Nej, han har ej haft råd att gifta sig, och han
bor i den gamla kojan.»
»Det är en vacker historia som han har berättat
mig,» sade kungen och böjde tacksamt på hufvudet.
Komministern stod tyst framför kungen. Om några
ögonblick återtog denne. »Var det på silfverberget
han tänkte, då han sade, att prästen här skulle kunna
skaffa mig så mycket pengar jag’ behöfver?»
»Ja,» sade den andre.
»Men jag kan ej lägga tumskrufvar på honom,»
sade kungen, »och hur vill han annars, att jag skall få
en sådan man att visa mig berget. Han har ju
försakat både kärestan och all lifvets välmåga.»
»Det är en annan sak,» sade komministern, »0111
det är fäderneslandet, som behöfver skatten, så ger
han nog med sig.»
»Svarar han mig för det,» frågade kungen.
»Ja, det svarar jag för,» sade komministern.
»Bryr han sig då inte om hur det går med hans
socknebor.»
»Det får stå i Guds hand.»
Kungen steg upp ur stolen och gick fram till
fönstret. Han stod en stund och såg på folkhopen
därutanför. Ju längre han såg, desto klarare började
hans stora ögon glänsa, och den späda gestalten tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
