Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phocas. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämt och fogligt in i hvarandra, att det sällan föll honom
in att lägga dem samman till år och tänka efter hur
många han gått igenom, och hur många han väl kunde
ha kvar.
Ibland kommo vägfarande och bultade på hans port,
då deras fötter voro för svullna att göra tjänst ända till
staden, eller då de inga pengar hade att betala natten med.
Phocas tog emot alla lika vänligt, bjöd dem af de frukter
och grönsaker han hade, och lämnade dem sin lilla
kammare att hvila i. Själf tog han då sin plats i det yttre
rummet, på bara golfvet, med fotterna i en vältad bastkorg,
för att icke ha det för kyligt mot stenarna, och sof lika
bra där.
Det som blef öfver af hvad trädgården skänkte,
delade han ut bland traktens fattiga, åt hvar och en af dem
som såg på honom och räckte fram handen. »Tag det
med Guds välsignelse,» sade han, »det är han som låtit
det växa.» Flera ord hittade han sällan, men frukterna
smakade så mildt och godt och mycket bättre än andras,
Phocas’ röst var så lågmäld och lugn, och hans min så
rogifvande, att mången gick därifrån med en känsla af
att hos honom bodde lyckan, mera stilla och stor än
någon annan hade den, och förvånades öfver att den ingen
afund väckt, bara längtan. Man såg hans bild och hans
ögon länge för sig, grubblande öfver hur han blifvit den
han var, och ännu mer ifrig att få svar på frågan, än att
åter njuta af den uppfriskande frukten.
På det viset var det mer än en som blef färdig till
att dela Phocas’ tro och bad honom följa sig till prästen
som gaf dopet en natt vid någon undangömd, kylig och
plaskande källa. Man begärde också undervisning af
honom själf i hans läras hemligheter, men då höll han sina
nötta händer ut för sig, som om han tappat något ur
dem, och log ödmjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
