Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phocas. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PHOCAS
8?
»Det är för blommorna,» sade han, »för utsikten
också, fast den får jag ju inte se längre.»
»Ja, blommorna får du väl inte heller se.» — Och
de skrattade bullersamt åt honom. De började finna
honom så konstig, att deras första medlidande och beundran
öfver hans mod veko för rå och godmodig vårdslöshet.
»Hvem vet, ni stackars vänner? Jag vet, att de äro
här i alla fall. Och just nyss i natt, när jag sof och
drömde här, såg jag dem. Mycket mera såg jag. Det
är en god plats att sofva på, jag har pröfvat den. /\ro
ni nu i ordning?»
Och han knäföll på yttersta kanten af grafven, så att
kroppen af sig själf skulle falla ned, bara för huggets fart.
Hans bödlar gjorde allt, som han bedt dem, och när
de kommo ut bland andra, talade de om den sällsamma
gubben. På det sättet blef hans öde kändt, och människor
smögo sig till den plats, där han låg, och bådo där länge
och tänkte vackert och innerligt på honom.
Med tiden blef han ansedd för helgon, och som hvart
och ett sådant har sin särskilda krets af folk, som behöfva
honom bättre och med tiden fästa bestämdare
förhoppningar vid honom än andra, så blef Phocas skyddspatron
för dem som gräfva i jorden och i stillhet sköta
örtagårds-mästarens och planterarens värf. Men äfven öfver hela
trädgården med dess tegar och fruktträd och sådd antogs
hans vänliga makt sträcka sig, för att sniglar och
skadedjur skulle hålla sig undan, och frukten svälla och rodna
och barken förnyas och blommorna stå muntra och blida
och evigt lika unga i gröngräset.
Per Hallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
