Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diana. En studie af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmögenheten smält betydligt ihop, och det förvånade
ingen att de hyrt ut ett lusthus, som låg nere i
parken. Det var i det lusthuset vi bodde, min gamla
franska baronessa och jag.
»Tro inte att det är om henne jag vill tala. Nej,
det är om mig själf; jag var så tokig att det nästan
lönar mödan bara för den skull, och det är
ursäktligt — eller hvad säger du? — om man skapar sig
en värld för sig, när man har hufvudet fullt af
svärmeri och lefver i förhållanden så rätlinigt utstakade
att det kunde göra en förtviflad. Inte var det något
för mig att ge massage åt gamla damer. . . den tiden.
Ja, det är det väl knappt nu heller, fast jag tar det
med större fattning både till det inre och yttre. Då
var det bara det yttre, som höll sig lugnt. Det inre
— — Åja, tänk inte att det var fråga om revolution
af något slag, det var det visst inte. Nej, men om
någon kommit och sagt att jag var blind, som inte såg
att allting i Villa des Glycines hade en egen inre
mening, som inte hörde ihop med hvad folk i allmänhet
tänkte och trodde, skulle jag svarat att det var något jag
märkt i första ögonblicket. Det var bara det att jag
var gymnast och måste se klok och förståndig ut när
jag inte var på tu man hand med mig själf. Då . . .
då . . . Ack, då doftade glycinerna och då gick jag ned
och såg på Diana.
»Det var en staty af hvitmåladt järnbleck, som
stod nere i trädgården under en grupp höga kastanjer,
och du kan inte ana hvad jag upptäckte hos henne.
Det fanns inte en linje i det hufvudet, som inte talade
till mig på den stoltaste hexameter, men innehållet i
hvad hon sade kunde växla. Som oftast utmanade
hon lifvet, som blef så litet inför hennes höga
dristighet, och vanligen voro vi litet vemodiga båda två, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
