Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diana. En studie af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skildes åt i skymningen. Då stod jag gärna och
betraktade den gamla villan ifrån 30-talet. Alla luckorna
voro stängda, men en gång hade jag fått se in i ett af
rummen på nedra botten och upptäckt ett bibliotek
med gröna gardiner. Hur det kom sig, det vet jag
inte — jag hade det bara alltid för mina ögon, och
hyllorna stodo fulla af allt som var mig kärast. Där
bodde Musset, där bodde George Sands Consuelo, och
alla böckerna hade den ljufligaste doft af gammalt
papper och torra rosenblad. För resten hade jag aldrig
varit inne i rummet. Ända intill slutet af augusti stod
huset obebodt, och min baronessa berättade att man
erbjudit henne att få hyra det; — hon var en
gammal vän till familjen Jancourt, men egentligen skulle
hon aldrig kommit till Villa des Glycines. Hade
hennes läkare inte talat för döfva öron, skulle hon farit
till en brunnsort, men det året ville hon inte lämna
Paris’ omgifningar, fast gikten var så svår att hon
inte kunde tänka på att vara utan mig; hon brukade
kalla mig Mademoiselle la Goutte och säga att hon kände
sig botad, bara hon såg mina tummar.
»Nå, det må jag säga — jag sparade henne inte.
Morgon och afton gaf jag henne en dufning, men
dessemellan rådde jag så godt som fullständigt om min
dag. En kväll bad hon mig läsa högt, men efter fem
minuter fick jag slå ihop boken, min franska var
alltför dålig. Det märktes inte så mycket, när vi
pratade, sade hon, och det hade nog sina orsaker —
hon talade nästan hela tiden själf.
»För öfrigt tyckte jag långt ifrån illa 0111 henne.
Hon behandlade mig nästan som en jämlike och
presenterade mig alltid när hon fick visiter. Det var då
inte ofta, men tillfället gjorde alt jag kom in i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
