Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diana. En studie af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag varit dubbelt så tafatt, när vi råkadas, skulle det
aldrig förrådt mig; — han fäste alltför liten vikt vid
min person. Ja, det vill säga — jag tror han tyckte
det var roligt att ha mig till åhörarinna. Då vi möttes
— det var alltid fram emot aftonen — hade han
gärna en eller annan bok att läsa högt ur, han tyckte
att vi hade samma ’mélancolie litteraire’, och detta
enda uttryck försatte mig i en sjunde himmel af
svärmeri och dårskap, som man skall vara tjugutvå år
gammal och så tokig som jag var den tiden för att
förstå.
»Min baronessa tyckte att jag blifvit märkvärdigt
osällskaplig, men lade inte vidare märke till saken,
förr än hon sett M. Hubert kyssa min hand. Det var
i lusthuset och hade ingen betydelse — hon visste
icke att han gjort det en gång förut.
»Då . . . Det är hela nio år sedan och jag kan
icke tala om det utan att känna något af hvad jag
kände i det ögonblicket. Han skulle fara sin väg och
allt hade kommit så hastigt. Styfbrodern stod i
begrepp att lämna badorten med sin hustru, och
förmodligen ville M. Hubert icke träffa henne i Villa des
Glycines. Ja, jag vet inte, men han föreföll så underlig,
när han tackade mig för alla de gånger vi varit
tillsammans den sommaren. Vi sutto på vår vanliga
plats under kastanjerna och jag såg honom slå upp
sina ögon och fästa dem på mitt ansikte.
»Vous étes blonde, vous aussi,» sade han
plötsligt och i detsamma böjde han sig ned och kysste
båda mina händer.
»Det kan väl inte ha ett spår af betydelse för
någon annan och ingen skulle fatta hvad jag erfor,
men när jag blef ensam, gick jag fram till Diana och
lutade hufvudet mot hennes sockel. Mitt hjärta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
