Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorn. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORN.
Jag ämnade mig inte alls dit, men jag hade rest i två
dygn och var trött. Ögonen svedo och huden var
stel af svelt och damm. Telegrafstolparna dansade i
hufvudet på mig. Jag måste sofva ut i en riktig .’äng en
natt och slippa höra hjulens eviga dunk mot
skenskarf-varna. Och så steg jag af på vinst och förlust.
Det var sent och belysningen var dålig; det blef
därför inte mycket jag kunde uppfatta af staden i första taget.
Jag visste att den var gammal, och husraderna sågo
komiska ut. Hotellomnibusen, en afdankad diligens,
skramlade i väg med mig och en herre till; det var hela
fångsten. När jag fått mitt rum och gått till sängs, tog jag
en tidning på nattduksbordet för att läsa mig till sömns.
Det var födda och döda och slagsmål och fylleri och
stadens sevärdheter, uppräknade på fem sex rader, men så
stannade mina ögon vid ett namn, som jag tog om därför
att det gaf ett slags eko i mitt minne, jag visste inte
riktigt hur till en början. Doktor Gabriel Liepe stod det.
Han bodde i repslagare Åmans hus vid stora torget och
tog emot sjukbesök alla dar mellan i 2—2. Gabriel Liepe
upprepade jag, och minnets valsar började vefva upp sina
gamla remsor.
Det första jag fick tag i och som jag kunde sätta
ihop med namnet var ett mycket obestämdt intryck af
ett nattvak som slutade i morgonbelysning: aprilsol genom
ett par små fönster i en dublett långt borta på Kungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
