Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorn. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmen. Utsikt öfver Mälaren, emaljgrå i daggryningen.
Ett solbeglänst segel. Rummet en läkares studio: böcker,
preparat, instrument, skelettet i sin vrå med det gröna
skynket öfver sig. Och kringslängda här och hvar på
stolarna några unga män, som skämdes för sina ansikten
och inte hittade några ord längre. Hette inte mannen i
soffhörnet Liepe? Han med de ilande, halfsläckta pupillerna
och den oformliga pannan som såg ut som om den aldrig
blifvit färdigknådad eller som den tryckts ut i bucklor af
något jässtoff, en vulkanisk massa som sprängde och rörde
på sig därinne. Vi hade träffats ett par gånger, och han
intresserade mig. Han hade sin egen, starkt begränsade
smak, svärmade för japansk konst och modern mystik och
var alltid full med godmodigt hån mot sina kära
landsmän. Sin examen brådskade han inte med, men jag hörde
af hans kamrater att den väntades bli lysande. Ett par
afhandlingar af honom hade väckt uppseende. Hans fack
var sinnessjukdomarna.
Så tappade vi bort hvarandra, det gick år utan att
jag hörde hans namn och till sist glömde jag det också.
Det förekom aldrig i stockholmstidningarna. Nu dök det
upp här som en komet, och det drog en hel svans af
gåtor efter sig. Hvarför hade det blifvit tyst omkring
honom? Hvarför hade han gräft ner sig här? Hur var han
nu? Jag sof på 5aken, och på morgonen gick jag ut för
att skaffa mig reda i den.
En liten löjlig stad, tyst och butter, med tillbommade
fönsterluckor och en sörjande poliskonstapel i ett
gathörn, tog emot mig. Nästan alla husen lutade åt sidan,
så att det såg ut som staden varit låghalt. Det rann vatten
någonstans, jag hittade det och kom öfver en stenbro
efter en gumma med en get. Vädret var kallt och det
luktade mögel från floden. Ett inkörshvalf blåste sin råa
andedräkt i ansiktet på mig, det stod en figur därinne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
