Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen om Per Staaff. Svenska Akademisången och dess förhistoria. Af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt af Per Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelle befann sig som sagdt denna tid i ett strålande
lynne, och mitt nyblifna faderskap var det ständiga ämnet
för hans lynnesanfall och roligheter. Han målade ut mig
i min nya värdighet inför mig själf och andra med citat
ur Pickwick-klubben, Ibsen och Röda Rummet. Hur
allvarligt hans vänskapsintresse var, synes bäst af den vackra
dikt, som är införd i den af E. Rosenius utgifna boken.
Men i hvardagsumgänget kom sällan ett allvarligt ord i
en dylik angelägenhet öfver hans läppar. Hvardagslifvet
förvandlade Pelle med aldrig svikande lynne till en munter
komedi. Själf var han midt i handlingen och förstod som
god resonör att lägga sitt lynnes färg öfver det hela.
Ändtligen kom den dag, då mitt återförvärfvande för
vänkretsen högtidligen skulle firas, och som alla goda
fester var äfven denna improviserad. En dag med slask
och snöglopp möttes Pelle och jag utanför Jakobs kyrka.
Detta skedde i slutet af mars, och klockan var vid pass
half tre eftermiddagen.
»Om vi nu vore flera, kan jag inte se något hinder,
hvarför ej den berömda middagen kunde gå för sig i
dag,» yttrade Pelle.
Knappt voro dessa ord uttalade, förrän en krokryggig
gestalt med rockkragen upp öfver öronen dök fram genom
snöflingorna. Vid närmare påseende spelade ett par bruna
ögon under våta ögonbryn, och en mun log ur mörkt
helskägg. Det var Levertin.
»Detta är Guds finger,» yttrade Pelle.
Han log inte, men hans ögon lyste af beslutsamhet.
Stadsbud anskaffades, kort skrefvos och sändes till
vederbörande adressater, och de tre festhungriga satte sig på
gamla Lagergrens kafé och väntade vid en vermouth.
Det dröjde ej länge, innan två af de eftersända
in-funno sig, min bror Karl af Geijerstam samt Hellen
Lindgren, båda fulla af humör och glada förväntningar, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
