Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När tiden är ute. Skiss af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag en liten kråsnål i form af en kameleont. Så kom
det med hvita mössan, och det må^te ju särskildt
hedras med en fin present, och slutligen det sista jag har
af honom, där han ser så allvarligt och misstroget ut
mot lifvet, ett par ögon, hårda af tvifvel, en mun,
sluten i bitterhet. Sådan reste han ifrån mig, och jag
hade inte rätt att be honom stanna. Då skulle han
kanske gått under, min veke, varmhjärtade gosse, nu
blir han nog en man. Ja, visst blir Lave en man!
Ett halft år sedan Lave skref sist. Om bara inte
adressen vore så lång och krånglig, skulle jag nog
skrifva och skrifva, tills han svarade. För nu snart
borde han komma hem, annars blir det för sent.
Ett vykort från gossen. Jag ser på det många,
många gånger om dagen och försöker tänka mig ord,
önskningar och till och med en smekning emellan de
två korta raderna: »En hjärtlig hälsning till mor och
hemmet från den biltoge». Selma sade, när hon
lämnade mig det: »Fasligt grannt, det där, likt Lave för
resten att göra sig till för egen del.» Hvarför skall
en syster bli så hård och främmande för sin bror,
när han ingenting gjort henne? Tvedräkt är så svårt;
det värker i mitt gamla sinne, när jag känner de onda
tankarna omkring mig. Och fast jag längtar så efter
den sista färden, vill jag gärna försöka hålla min sjuka,
stela kropp uppe, tills Lave kommer igen och syskonen
bli försonade.
Själf orkar jag inte skrifva. Fingrarna äro så
styfva, och ingen vill hjälpa mig. Hur skall jag få
bud till gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
