Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När tiden är ute. Skiss af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här ligger jag och väntar på den store befriaren.
Lave vet inte, att mor går. Jag bad lille Claes skrifva
till morbror i dag. »Hur mycket får jag för det?»
frågade han. »Två kronor, om du vill.» Han lofvade,
skulle hämta papper och sin egen penna, och jag låg
och dikterade varma ord, redan innan han hunnit
börja, men så kom han in igen och sade, att pappa
sagt, han inte fick, och att det var fult af mormor att
vilja muta honom att göra något mot pappas och
mammas vilja. På det sättet läto de mig skämmas
inför barnet.
Sitter uppe i dag, men doktorn skakar på
hufvu-det, och jag förstår han menar att ljuset snart brunnit
ut. Kanske jag får dö här i min gamla stol vid
fönstret. Det vore godt! Här ser jag en flik af hafvet
och vet, att på det skall min gosse fara hem. När
vågorna slå mot stranden, inbillar jag mig, att de
skjuta på ett skepp långt i fjärran, ge det fart och
närma det till mig, och Lave är ombord.
Nu äro ögonen alldeles skumma, men jag såg
ändå läsa en vers, som jag vill anteckna här. Det
blir väl mitt afsked till min lilla blå bok. Det var
en vacker vers.
»O Herre, jeg er meget traet,
O Herre, skaenk mig Hvile,
Min Sjael er traet af megen Sorg,
Min Fod af mange Mile »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
