Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “La Pazza“. Ett reseminne af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma och skref. Jag hörde värdinnans steg i
tamburen, farstudörren stängdes efter henne, och om ett par
ögonblick såg jag henne snedda öfver gatan.
Det knackade på min dörr. Jag gick och öppnade
och hade framför mig den gamla marchesan, rak i ryggen,
med dotterns ansikte, endast tjugu år äldre, och med något
af jäktad, nervös oro i de stora, svarta ögonen. Hon
gled förbi mig in i rummet, men stannade nära dörren,
trots min inbjudande åtbörd mot soffan.
»Nej tack, jag skall inte sitta, jag skall gå strax, min
dotter kan komma hem, och jag vill inte hon skall veta,
att jag har varit här. — Jag är marchesa di Santa Rosa,
mor till signora Geraldi.»
Hon hade sagt detta med de döfvas egendomligt
slocknade och tonlösa röst, nästan endast ett mummel,
som jag hade svårt att uppfatta.
»Jag är döf, alldeles döf,» fortfor hon, »men jag ser
alldeles tydligt på munnen, hvad människor säga. Det är
därför jag sitter hela dagarna vid mitt fönster. Jag ser
nästan allt hvad de förbigående säga, det ger min fantasi
sysselsättning och fyller min dag. Det är mitt enda nöje.
Så kom jag en dag för längesedan att se, hur portvakten
ute på trottoaren sade något till er om la pazza. Han
menade min dotter, ty jag vet, att de dumma människorna
här i kvarteret kalla henne så. Redan då undrade jag,
om jag inte, till undvikande af ett missförstånd, som kan
skada Giovanna och hennes .. . affär, borde gå in till er
och ge er ett slags förklaring. Men efter hvad som hände
för några dagar sedan — jag menar, då jag för första
och, som jag hoppas, sista gången hade glömt låsa
dörren efter Giovanna —, har denna förklaring blifvit
alldeles nödvändig.»
»Jag är mycket ledsen, signora marchesa .. . och jag
ber er tusen gånger om ursäkt för min obetänksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
