- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
208

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumman som breder ut skuggorna. En saga af Hugo Gryllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gled stundom öfver hans ansikte. Han tänkte ej mer på
den besynnerliga gumman.

Men åter fick han se henne en kväll. Ett än
starkare slag hade träffat honom. Han satt i sitt rum med
hufvudet i händerna och stirrade framför sig. Så bröt han
ut, klagande:

»Ja, jag är den olyckligaste människa i världen I»
»Samma gamla fåfänga,» kvittrade en fin röst. »Du
upprepar dig själf.»

»Är du här igen,» mumlade ynglingen. »Jag trodde
du var en inbillning.»

»Jag, en inbillning,» skrek gumman och skrattade, så
hon skälfde. Hon satt i vrån i ett svart mörker, med
knäna uppdragna mot kindkotorna och de långa armarna
slagna kring underbenen. — »Jag en inbillning! Den mest
verkliga varelse i världen kallar du inbillning! Vet du inte,
att glädjen endast är ett sken, men att plågan är sanning?
Jag är verklig som plågan, verklig som mina skuggor.
Förneka dem om du kan!»

Och hon började krypa efter väggarna och gled fram
öfver taket, ständigt dragande efter sig sin svarta väf. Men
nu spann hon in hela rummet i svart, och det vardt
mörkare än förra gången. Lampans låga tycktes dra sig skyggt
tillbaka och krypa ihop inför synen. Den blef till sist
matt och kall och ful och dum som en flottfläck.

Ynglingens själ var sorgsen till döden. Han sade:
»Hvarför pinar du mig? Är jag ej nog pinad förut»
Och han stirrade stelt på henne.

»Emedan jag älskar dig,» sade gumman. »Du far
tillbaka! Men jag har ju sagt, att också du en gång skall
älska mig.»

»Aldrig,» mumlade ynglingen med en min af äckel.
»Så säga de alla,» gäckade gumman. »Aldrig! Det
ordet måtte glida lätt öfver tungan. Ett lätt ord, ett
dumt ord!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free