- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
210

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumman som breder ut skuggorna. En saga af Hugo Gryllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjäder sprungit upp i honom. Det stod för honom, att
det fanns någonting inom honom, som han aldrig
begripit, men som han nu kände.

Då gled ett ljust drag öfver ansiktet. Men det
slocknade strax i det mörka rummet, som var så väl ombonadt
med skuggor.

*



T

Och rummet förblef mörkt. Mången kväll, när
ynglingen satt för sig själf, tyckte han sig se en skymt af
gestalten och väfven, som drog efter henne. Men han
bar det, som vore det så bestämdt. Han samlade sin
kraft inom sig, och han höll sig rak kring denna punkt.
Den var mörk, men samtidigt fanns det något ljust och
varmt där. Stundom glömde han allt omkring sig, och
hans tanke gick på upptäcktsfärd inåt. Ögonblick kommo
af sällsynt lycka, som när man spårar en glimt af alldeles
okända land. Men de slocknade snart.

Ater kom han hem en kväll. Förtviflad satt han,
och stirrade framför sig. Hans enda stora hopp i lifvet
hade brustit.

Då såg han, hur gumman spetade öfver taket. Hon
for fram snabbare än någonsin förut, och det var en slags
jublande lust i hennes rörelser. Efter henne drogos
skuggorna mörkare, svartare. De hade något outsägligt hemskt
öfver sig, men något lockande nytt, just därför.

Ynglingen mumlade:

»Plåga mig ej, du också 1 Lämna migl»

»Jag, din enda vän! Just när vi börjat förstå
hvarandra, när jag breder ut mina vackraste, varmaste skuggor
för dig! Du talar dåraktigt.»

Ynglingen gnisslade tänderna i vanmäktig vrede.

»Du talar dåraktigt. Har jag ej gifvit dig stunder
af den största lycka? Har du ej mig att tacka för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free