Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Josephine Wettergrund (Lea), af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varades alltid af Lea som en dyrbar skatt. Wilhelm von
Braun stod för henne hela hennes lif igenom i en
outplånligt kär erinring; vid hans bortgång skref hon till hans
minne nedanstående hyllning, hvilken, egendomligt nog,
aldrig blef tryckt i något af hennes arbeten, men torde
förtjäna bevaras, särskildt som prof på Leas skaldskap i
det allvarligare:
För evigt tystnad är, o skald, din röst;
vår sorgsna afskedstår vi åt dig bringe!
På strängaspelet i ditt varma bröst
har dödens ängel sakta lagt sin vinge.
Ej bar du fruktan för den bleka gäst,
du glade bard, som minnet nu begråter;
han gaf ju dig, hvad du har sjungit bäst:
din ungdomskärlek, evigt saknad, åter.
Hur nöjd du ryktets piedestal förlät
och mänskors smälek — du försökt dem båda. —
Hur ofta, då du log, ditt hjärta grät,
men världen dömer blott, hvad den kan skåda.
Du var en sångare af sällsynt slag,
som länge dina toners klang oss unnat,
och nekades af någon- dess behag,
det var, för det han så ej sjunga kunnat.
Som fågeln fri, du icke sjöng för guli,
för äran ej och ej för morgondagen,
för något bättre: blott för sångens skull,
och tjusta hörde vi de sköna slagen.
Men hösten kom och kölden kom med den
och fågelboet delades af ingen.
Då grep dig längtan till ditt hjärtas vän,
och trånadsfull du höjde sänkta vingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
