Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Josephine Wettergrund (Lea), af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur väl vi unna dig din ljufva ro,
du skald, ej blott med snille, men med hjärta,
fast vid ditt öfvergifna sångarbo
vi alltid dröja kvar med bitter smärta.
Aderton år gammal hade Josephine Lundberg tagit
plats som lärarinna hos en änkefru Malmberg i Jämshög,
men flyttade efter ett par år till Ronneby, där hon öppnade
en flickskola, hvarmed hon sysslade, tills dess hon 1857
ingick äktenskap med dåvarande telegrafassistenten, sedermera
revisorn Wilhelm Wettergrund.
Det var, som sagdt, 1858 som hennes första samling
dikter och berättelser, på von Brauns tillskyndan, utgåfvos.
De följdes under årens lopp af »Nya småbitar på vers och
prosa» (flere samlingar), »Tant Fridas minnesblad»,
»Blommor för dagen», »Ur tant Ullas efterlämnade anteckningar»
samt en mängd strödda bidrag i allehanda tidningar,
tidskrifter och kalendrar; särskildt var hon i Svea en
mångårig, städse lika mycket af förläggaren som läsekretsen
efterlängtad medarbeterska. Under det sista tiotalet af sitt
lif var hon emellertid nästan alldeles tyst; men de ytterst
sparsamma poem, hon under detta skede offentliggjorde,
visade dock, att Lea ej förlorat friskheten i sin alstringsförmåga.
Sedan hon några år vistats å sin mans
verksamhetsorter, Ystad och Kalmar, bosatte fru Wettergrund sig 1866
i Stockholm. Ett par år redigerade hon Aftonbladets
följetongsafdelning samt utgaf åren 1872—75 den
illustrerade veckotidningen »Svalan», med biträde af den tidens
främsta inom vår litteratur. I denna publikation debuterade
den då helt unge August Strindberg som berättelseförfattare.
I vår vitterhets häfder skall Svalan alltid bibehålla en
hederspost. Man anmärkte redan under dess utgifvande,
att denna tidning redigerad af en kvinna aldrig innehöll
något demonstrativt i striden för kvinnornas sociala
rättigheter. Men detta öfverensstämde emellertid med Leas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
