Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Robert von Kræmer, af Valfrid Spångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder ha aflagt kansliexamen. Men redan fyrtioårig tog
han afsked som major i armén och ägnade sig sedan
odeladt åt de politiska och litterära intressen, som redan
förut upptagit honom.
Från 1850 hade han till ståndsriksdagarnas slut
bevistat ridderskapets och adelns sammanträden. Och efter
ett decenniums frånvaro hade han sedan med ett
af-brott 1894—1897 plats i Andra kammaren ända till sin
död i mars 1903. Han återkom till riksdagen
tillräckligt tidigt för att kastas in i 1870- och 1880-talets
debatter om grundskatter och indelningsverk, där han
hade ett hårdt arbete att i Första kammaren föra
landt-männens talan. Vid 1878 års riksdag förordade han
landtmannapartiets förslag om blandad stam och beväring
med nittio dagars öfning, byggdt på kompromissen
i grundskattefrågan. I 1880 års värnpliktsdiskussion
yttrade han sig icke, men 1883 bekämpade han det stora
Posseska förslaget med dess värfvade stam, för hvilken
kommunerna skulle bära ansvaret. Förslaget hade
opinionen emot sig, och han ansåg det som riksdagens plikt
att ta hänsyn därtill, ehuru han personligen sympatiserade
med reformen. Vare sig han 1902 hade en annan
mening om opinionens läge eller om dess betydelse,
understödde han då det k. härordningsförslaget mycket decideradt.
Hans samverkan med landtmannapartiet under dess
oppositionstid inskränkte sig icke till försvarsfrågan. Han
delade i det stora hela, så aristokrat han var, dess
försiktigt liberala och demokratiska sträfvanden, och dess
utpräglade sparsamhetspolitik hade i honom en energisk
förespråkare både i statsutskottet, där han 1878—1887 och
1892—1893 hade säte och stämma, tidvis äfven
inflytande, och i kammaren, där hans resonnans väl i
allmänhet var mindre, men där man dock under hans krafts
dagar ägnade honom uppmärksamhet, trots den
»rabu-lism» man ansåg honom företräda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
