Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - August Meissner, af Birger Schöldström - Rudolf Abelin, af Valfrid Spångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhåll för det sextiofyrarutiga brädets riddare, och det var
ytterst sällan under någon längre paus som ej
kapellmästaren hastade upp från violiner och trumpeter för att slå
sig ned hos gamle Geskel Saloman eller unge Langborg
eller Barck, Sahlberg, Petré och hvad allt de hette, den
gudomliga Caissas profeter och öfverstepräster, för att få sig
en dust. Han spelade fort, elegant och säkert, men
pratade väl mycket under spelet. Mer än en gång fördröjde
han sig vid schackbordet, så att ilbud nedifrån salen fick
sändas efter honom.
Länge oböjd till gestalt och hälsa, började han dock
till krafterna under de sista åren mattas. En kort tid
lämnade han anförarestafven från sig, men återtog den i
somras och medföljde sin orkester på en tourné till
Sundsvall. Det var oförsiktigt, och resans ansträngningar böjde
honom. En afton i den afskedstagande sommaren, då
grönskan i Berzelii park började skifta i gult, väntade
publiken, att friluftsorkestern skulle som vanligt inleda
konserten med en glad ouvertyr. I stället tonade Chopins
sorgmarsch dystert och allvarligt fram. Man såg på
hvarandra och frågade. Svaret kom: »Meissner har dött i
dag». Och en höstens vindfläkt gick genom trädens
kronor och genom åhörarnes hjärtan.
Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
