Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre novelletter af Gustaf af Geijerstam - I. En annans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näten, regelbundet utbytte vi vid dessa tillfällen en tyst
hälsning. Möttes vi, växlades endast de mest alldagliga
ord. Kvinnan såg jag oftare. Hon var en af dessa raska
fiskarhustrur, som hinna med allt och aldrig synas behöfva
hvila. Hvar morgon bad hon mig ut på förstugukvisten
för att intaga mitt kaffe, och under det jag satt där, hade
jag tillfälle att iakttaga henne under arbetet. Utan att
tala flere ord, än som nätt och jämnt var nödvändigt, gick
hon ut och in, medan hon städade mitt rum. I öfrigt
såg jag henne icke oftare, än när hon kallade mig till
måltiderna. I så väl hennes som mannens sätt låg något af
den tysta tillbakadragenhet, hvilken förbjuder hvarje
obehörigt närmande. Af barnen, hvilkas antal jag aldrig
riktigt kunde konstatera, hörde jag så godt som ingenting.
Med den grannlagenhet allmogen ständigt visar mot
främlingar och gäster, höllos de undan för att icke störa. Och
följden blef, att jag lefde i dessa människors hem så godt
som alldeles isolerad.
Efter ett par dagar märkte jag dock, att det såg ut,
som om något af den afvisande tystnad, hvilken omgifvit
mig, blef mindre sträng och så att säga antog vänligare
former. Egentligt samspråk kom visserligen icke i fråga,
men hälsningarna blefvo mera otvungna, och när jag betalt
för de första dagarnas kosthåll, kände jag, att en grad af
förtroende inträdt.
Vädret hade emellertid hållit sig vackert, och redan
hade flere aftnar, än jag från början beräknat, låtit solen
sjunka bakom de låga skären i väster. Ännu hade jag
ingen tanke på att resa. Därtill verkade lugnet och den
fullständiga afskildhet, i hvilken jag lefde, alltför välgörande
både på mina nerver och det arbete, med hvilket jag var
sysselsatt.
Då hörde jag en afton från den del af byggnaden,
där familjen bodde, ett buller, åtföljdt af röster, talande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
